Konstgräs delar Allsvenskan i två läger

Inför den allsvenska upptaktsträffen 2015 stod Helsingborgs IF för en riktig gräskupp. Som en pik mot att över hälften av lagen i ligan spelade på konstgräs delade man ut gräsfrö till de andra allsvenskan klubbarna. De menade att konstgräs inte hör hemma i fotbollens finrum, och var inte sena med att visa upp hur fin deras egen gräsmatta på Olympia såg ut. 

Konstgräsdebatten har varit het i svensk fotboll ända sedan början på 2000-talet när lag som Sundsvall och Elfsborg lade konstgräs på sina nya arenor. Man valde plastgräset före det mer traditionella alternativet naturgräs.  

De som förespråkar konstgräs brukar argumentera för att spelet blir bättre på underlaget eftersom planerna är jämnare. Det finns inga plötsliga gropar eller saknade grästuvor i konstgräs som gör att bollen studsar snett. Det blir ett snabbare och mer passningsorienterat spel längs marken på konstgräs. Motståndarna menar dock att presspelet och de tuffa närkamperna uteblir, just eftersom spelet går så mycket snabbare än på vanligt gräs. 

Fler träningstillfällen för breddfotbollen

Det främsta syftet med konstgräs har dock inte varit för elitfotbollens skull, utan för att gynna breddfotbollen. Det vill säga möjliggöra så att fler unga människor på lägre nivåer ska kunna få möjlighet att spela fotboll året om. För en enskild förening kan det vara lika med ett enormt bortfall att inte ha tillgång till konstgräsplaner. Det skulle innebära färre planer för klubbens lag att dela på, färre träningstimmar och i slutändan mindre fotboll. 

Helsingborgs IF:s hån var således inte mot de klubbar i de lägre divisionerna eller de som ägnar sig åt ungdomsfotboll. Konstgräshånet och gräsfröna var riktade mot de elitlag som väljer att spela på plastmattor i högsta serien. Konstgräs fyller såklart en viktig funktion, men diskussionen huruvida det ska vara en del av svensk elitfotboll behöver fortsätta föras. Och den lär nog inte tystna än.